Ska du sänka båten?

Häromdagen berättade jag för min syster att jag hade fyndat några böcker på loppis. Jag var nöjd över att hittat ytterligare 3 seglingsböcker att läsa och ställa in i bokhyllan. Syrran tittade på mig och frågade om jag skulle sänka båten?

20171002_200141-e1507045698133.jpg

När man bor på 33 fot är det en självklarhet att man inte kan samla på något. Jag har bantat ner antalet saker som jag ”måste” ha för att få plats ombord. Något som i början var väldigt jobbigt men nu är det en stor befrielse att inte äga så mycket prylar. Men det är en sak som är svår att låta bli att köpa och det är böcker, framförallt böcker om segling och havet. Det är som att seglingsboken ligger där och ropar på mig, jag kan ju bara inte låta bli att köpa dessa böcker om spännande resor, äventyr och levnadsöden. Så jag har gett upp….

Som svar till min syster sa jag att samlar dem till jag flyttar iland….typ när jag ska flytta in på ålderdomshem.
Hon skrattade åt mig, det låter ju jätte deprimerande sa hon.

Mitt gamla barnrum hos mina föräldrar håller sakta på att bli ett seglingsbibliotek som jag ska flytta med till ålderdomshemmet om sisådär 60 år. Det sägs ju att man ska spara långsiktigt…jag sparar på böcker.

Annonser

Första stora investeringen mot en långsegling

Jag har gjort min första stora investering mot en kommande långsegling. Förutom min kära Virgo då. Jag har köpt en Watermaker. Utan vatten kommer man inte långt. Virgo har bara två 100-literstankar, så jag kände att en watermaker stod högt upp på önskelistan. När jag hittade en begagnad som hade legat oanvänd i många år så slog jag till nästan direkt. Det är en beprövad och vanlig watermaker, den tillverkas än idag och många är nöjda med den. Enligt pappren ska den göra 6 lit/h och dra 4 Ah, men i verkligheten är det nog 5 lit/h och 5Ah.

Nu återstår bara att komma underfund med vart jag ska ha den och koppla in den. Ska bli spännande 🙂

dsc_4823-640x427

dsc_4814-640x427

En PLB är inköpt

dsc_3979.jpgPeket fick lite stryk av vågorna.

För ett par veckor sedan, efter att ha lämnat av några vänner som skulle ta bussen hem från Skärhamn skulle jag ensam fortsätta söderut. Morgonen efter att jag lämnat av dem ringde jag till mamma och sa att jag lämnar Skärhamn. Jag brukar försöka att meddela någon där hemma vart jag är påväg när jag seglar själv.

Det blåste ganska mycket men inte för mycket. Tyvärr så blåste det sydvästligt så det fick bli motorgång. När jag kommer ut strax norr om Klädesholmen växte sig vågorna betydligt större än innan. Men det var inget som gjorde mig något förutom att det stoppade upp och gick lite långsammare, Virgo känns trygg och hon har varit med om betydligt hårdare väder. Jag går utsidan av Tjörnekalv för att få lite längre vågor emot mig än de korta groppiga som är på insidan. När jag siktar Åstol ser jag första SSRS-båten. Totalt ser jag till slut 3 SSRS-båtar, 1 lotsbåt, 1 Kbv och 2 helikoptrar. Jag stampar rejält och doppar både peke och förskepp i nästan varje våg.

Jag kör lite snett mot vågorna för att senare göra en skarp gir in mot land så att jag får vågorna snett akterifrån. Tanken slår mig att om det skulle hända mig någonting nu så är det ingen som vet något. Vhf:en är på men det hjälper mig ju inte om jag skulle falla överbord. Jag har flera gånger tänkt att jag skulle köpa mig en PLB, den fungerar som en personlig Epirb.

SSRS-båtarna kretsar fram och tillbaka på marstrandsfjorden. Då det skvätte mycket stängde jag för ruffluckorna, det gjorde att jag inte hörde Vhf:en så bra. Jag undrar vad det är som har hänt!? Jag rullar ut en liten bit av rullgenuan och slörsurfar på vågorna i hög fart in mot Instön och förtöjer vid en av SXK:s bojar. Ser att jag har många missade samtal från min kära farmor och även fått ett sms av mamma där det står att dem hittat en tom fritidsbåt på Marstatndsfjorden. ”Ring mig så fort du kan”. Jag ringer mamma och hon kan känna sig lugn igen. Hon frågade om jag hade varit rädd. ”Rädd, borde jag ha varit det?” Men jag kände en större respekt för havet än jag gjort på länge. Man kan bli rätt liten på havet, även på Marstrandsfjorden. Ringde farmor som svarar med andan i halsen. Hon hade också hört om den tomma fritidsbåten och målat upp de värsta scenariot. Lovade henne att jag skulle beställa en sån ”nödgrej”, en PLB, vilket var det första jag gjorde efter att vi lagt på.

En PLB är i storlek som en mobiltelefon, man kan bära den på sig och skulle man hamna i en nödsituation där man inte har tillgång till VHF, tex om man ramlar överbord eller om man är långt bort från land så att vhf:ens räckvidd inte räcker så kan man aktivera PLB:n genom att trycka på en knapp. Då går det gps-signaler till rescue centert i det land där PLB:n är registrerad om att PLB:n är aktiverad och vilken position som den befinner sig på. Befinner man sig i ett annat land kontaktar dem rescue centret i de landet som då sänder ut hjälp.

Det finns många olika varienter och märken. I vintras pratade vi grannar i hamnen lite om PLB:er, och det var flera som hade eller hade tänkt köpa McMurdos Fastfind 220 och hört gott om dem. Därför blev det en sådan. Det följde med en skyddsväska, ett flytande fodral och en halsrem. Den kostade ca 3000:-  vilket är en väldigt billig livförsäkring. I jämförelse med Epirber, som även dem har blivit mycket billigare så är ändå en PLB rätt så mycket billigare och har i stort sett samma funktioner, även om en Epirb är lite bättre på ett par punkter som tex längre batteritid.

 

dsc_3972.jpg

dsc_3975.jpg

PLB:n på plats (nere i högra hörnet), redo att användas efter att ha registrerats hos sjöfartsverket.

GP-Artikel

I Göteborgs-Postens lördagsbilaga Tvådagar är det idag ett reportage om några av mina grannar och mig och våra upplevelser om att bo i båt. Så himla roligt!

Tvådagar1
Reportage i Tvådagar 30/4-16
Tvådagar2
Reportage i Tvådagar 30/4-16
Tvådagar3
Reportage i Tvådagar 30/4-16
Tvådagar4
Reportage i Tvådagar 30/4-16
Tvådagar5
Reportage i Tvådagar 30/4-16
Tvådagar6
Reportage i Tvådagar 30/4-16
Tvådagar7
Reportage i Tvådagar 30/4-16